det bästa med mörkret är alla ljusen

ester ♥ böcker

När jag var liten älskade jag trycksvärta och åt tidningar i tid och otid. Men böcker? De är ju heliga. Tyvärr verkar familjens sötaste gnagare vara av en annan åsikt, för se bara hur hon behandlar sin litteratur.

Suget efter det skrivna ordet verkar ha gått i arv och det är nästan så jag inte vill säga ajaj... Men bara nästan.

3 på 160 cm

Esters sömn har den senaste tiden inte varit vad den brukar. Hon har alltid sovit gott i sin spjälsäng, som sedan ett halvår tillbaka står i hennes rum, men nu duger ingenting annat än att ligga mellan oss. Det märks förresten även dagtid då hon helst sitter i mitt knä, alltid i sällskap av en otymplig leksak, än härjar runt på egen hand. Antar att det är mycket som händer i kroppen och knoppen för just nu verkar lillo behöva extra mycket trygghet och närhet. Och självklart får hon det! Samtidigt inser jag att det kanske är läge att köpa en större säng och bara omge sig av vääääldigt små prylar, för det är nämligen lite trångt om saligheten hemma hos oss. Men finns det hjärterum...

I mammas knä får det tydligen plats huuuuur mycket som helst...

gaaaaaaaaah!

Ni vet när man är så arg att man bara vill grina?

Det var jag tidigare idag.

Nu har jag samlat mig, men någon ska snart få veta att han lever.

Hantverkare alltså...

Update:

Okej, så han fick kanske inte direkt veta att han levde, hantverkaren.

Det var liksom ingen mening att skälla för skadan var redan gjord.

Istället deklarerade vi vårt missnöje och ringde sen upp chefen.

Sista ordet är ännu inte sagt, så fortsättning följer...

att mysa är så överreklamerat (tycker vår unge)

Det allra bästa jag vet är när Ester är precis nyvaken. Alldeles varm och med rosiga kinder brukar hon krypa upp i min famn. Det är kanske enda tillfället på hela dagen då man får gosa, så det gäller att passa på. En kort stund senare är det nämligen full fart. Hon går från 0 till 100 innan jag ens hunnit blinka.

Att ligga och dra sig är inte Lill-Es melodi. Så fort hon vaknar sätter hon sig upp, pekar på något och börjar babbla.

martina, jag skyndade & fyndade

Tack så mycket för tipset!

Ester älskar sin fina slinga.

Kram från härmapan Sandra.

köket på landet - ursprung vs halvtid

I en veckas tid har vi plöjt igenom Familjen Dafgårds frysutbud. Variation är inte att tala om när det gäller färdigmat, men vad gör det? Vi har ju äntligen påbörjat renoveringen av huset i Småland! Erik och bästaste svärfar är hjältar som fixar allt. Och när jag skriver allt så menar jag verkligen ALLT. Jag har nämligen fullt upp med att hålla reda på busiga Ester. Hon älskar byggdamm, vassa verktyg och farliga eluttag utan plasthölje. Jag älskar inte att hon älskar allt det, därför håller vi mest till på övervåningen som fortfarande är barnsäker. MEN. Det känns så himla konstigt att inte kunna hjälpa till. Samtidigt vet jag att min tid kommer. Snart är det ju dags för piffingen och då är det min tur att dra det berömda strået till stacken.

Som ni, trots den dåliga bildkvaliteten, kan se är plastmattan utbytt mot ett vitmjölkigt trägolv och taket är splitternytt.

Den tidigare inredningen är väck. Fönsterväggen ska tapetseras, skåp & 10x20-kakel med fasad kant ska monteras.

Förra vedspisen är ett minne blott. En smalare variant + ett vedfack ska få plats i hålet, sen ska hela alltet kaklas.

Dörren som gick ut i hallen har byggts igen. På den här väggen ska diskbänk, underskåp och hyllor skruvas upp.

på utvecklingsfronten har det hänt grejer

En gång i månaden är det fotosession hemma hos oss. Samma vägg, samma fåtölj, samma bebis. I början kunde hon knappt sitta upprätt. I bästa fall hann jag fyra av kameran en gång innan hon föll åt sidan. Så där som ostadiga små spädisar gör, ni vet. Ett år senare sitter hon fortfarande inte. Men inte för att hon inte kan, utan för att hon inte vill.

Ester, 2 månader vs 1 år. Hon är samma underbara lilla unge, men numera med ett gäng nya färdigheter i bagaget.

låt kalaset börja

den vackraste stunden i livet var den när du kom