Ni vet när man är så arg att man bara vill grina?
Det var jag tidigare idag.
Nu har jag samlat mig, men någon ska snart få veta att han lever.
Hantverkare alltså...
Update:
Okej, så han fick kanske inte direkt veta att han levde, hantverkaren.
Det var liksom ingen mening att skälla för skadan var redan gjord.
Istället deklarerade vi vårt missnöje och ringde sen upp chefen.
Sista ordet är ännu inte sagt, så fortsättning följer...
Så du menar att Erik, maken aka hantverkaren, inte blev helt halshuggen? Istället ringde du upp bossen, Våge, instead?
Good on ya'! hihihi
Hehe, du är rolig du, Olgis!
Självklart är det jag som är bossen.
Eller näe, det är nog Ester som är allas vår chef. :)
Men det är faktiskt inte vi som har klantat oss.
Det är läckan som är boven i dramat...
Ge er inte! Man förstår frustrationen eftersom allt tar så himla mycket längre tid. Helt i onödan. Men det är klart, skadan är ju redan skedd så inte mycket att göra åt nu. Däremot ska ju definitivt de stå för skadan.
Vi tänker absolut inte ge oss.
De är skyldiga oss en ny diskbänk, that's it.
Problemet är just tiden, man vill liksom bli klar någon gång...
Vad har hänt? Låter allvarligt... Även vi måste nog reklamera lite tapetserarjobb, det är inte så snyggt överallt, suck.
Det mesta rörmokaren tog i blev fel. Rören bakom nya tvättmaskinen satte han på ett sådant sätt att själva maskinen inte får plats där den ska vara. Vattenslangen till diskmaskinen går inte att koppla ihop med vredet i diskbänken. Vinkeln blir på något sätt alldeles för snäv och man kommer inte åt att skruva underifrån. Hur han nu har lyckats med det... Men det värsta av allt är att vi har två extra hål i vår fina, nya diskbänk. När han skulle borra hålen till blandaren resp disk- och tvättmaskinsavstängningskranarna (jisses, vilket långt ord...) så brydde han sig inte att packa upp dem och kika hur de ser ut. Istället gjorde han hålen lite på frihand och sen när han skulle sätta dit alltihop så insåg han sitt misstag. De tar liksom i varandra eftersom de är alldeles för tätt placerade. Hans lösning på problemet är att sätta dit en plåtbit över de felaktiga hålen. Själv stod jag bara och gapade och undrade om han menade allvar. SUCK!
Men så trist att tapetserarmänniskan inte skötte sig. Det är ju så himla, himla, jobbigt när saker inte blir ordentligt gjorda.
Så här i efterhand var det hela inte så allvarligt som inlägget ville påskina. Visst, det är jobbigt att renoveringen drar ut på tiden och att det kommer bli bökigt att byta bänkskiva. Men köket blir verkligen toppenfint, får fokusera på det.
Sedan är jag, i ärlighetens namn, lite konstigt konstruerad. Är jag riktigt arg (vilket händer rätt sällan, tack och lov) kommer tårarna som ett brev på posten. Vid smärta skrattar jag. Kan vara rätt förvirrande för de som inte vet hur man funkar. :)
Undrade vad som har hänt, men såg din kommentar... man tror ju inte det är sant vilken klumpig hantverkare.
Extremt klumpig, trots sina 30 (!) år i yrket. Och det är så himla typiskt att det lilla man anlitar någon annan att göra också är det som blir ens största problem. Men även detta kommer lösa sig och att det har dragit ut på tiden... Tja, vad gör det om 100 år? :)