tröstar mig med att det snart är jul igen

Jag borde ha bunkrat upp, men det är lätt att vara efterklok.

Och nu är den totalt slut, eller åtminstone så gott som.

Märsta har tydligen ett ex kvar men dit åker jag inte.

Tror jag.

god fortsättning, raringar!

Visst är det härligt med ett nytt år? Jag är toppennöjd med 2010 och hoppas verkligen 2011 blir minst lika bra. Har dock en liten önskan om att vi ska få vara friskare än vad vi har varit de senaste veckorna. Förkylningar, magsjuka, borrelia... You name it - we had it. Nu börjar vi dock se ljuset i tunneln vilket känns otroligt skönt.

På torsdag är det dags för Lilljul hos min familj. Varje år är jag lika tacksam att alla firanden redan är lösta. Julen spenderar vi alltid hos Eriks föräldrar, nyår är vigd åt våra vänner och trettonhelgen (den ortodoxa julen) tillbringar vi hos min mamma. Är så glad att vi slipper stressa runt utan kan slappna av och bara vara. Det är guld värt faktiskt.

Hoppas att ni allesammans har fått en fin start på nya året, det önskar vi er verkligen!

En av Esters många klappar från farmor & farfar var färgglada fingervantar att växa i. Hon blev blixtförälskad och hade dem på sig i timmar. När de väl kom av var de sååå fuktiga och lillans händer alldeles svettiga. :)

en riktigt god jul önskar vi er alla

sjukstuga - igen

Ester kräktes igår kväll.

Upp kom hela middag och lite till - minst.

Sen blev hon supervarm på nolltid.

Feber igen, stackars liten...

Nu på morgonen har hon försökt vara på topp men orken räcker inte till.

Så vi har bäddat ner oss i soffan och laddat datorn med Baby Einstein.

Vällingen är uppdrucken och vattenflaskan är påfylld.

Vindruvorna är sköljda och napparna står uppradade.

Allting är precis som Lill-E vill ha det.

Inte utan dig, och dig, och dig... Så här är det allra mysigast att somna. Omgiven av så många nappar som möjligt.

sjukstuga

Lillan har, sent omsider, fått sitt 1-årsvaccin och efter det var hon verkligen inte piggelin. Febern smällde till och först idag, 2 dygn senare, mår hon fint igen. Mat har inte varit en favorit trots att jag lockat med sådant hon tycker extra mycket om. Vätska har däremot inte varit några problem att få i henne. Vällingen fick visserligen ett svalt mottagande men så plockade jag fram bubbelvattnet och det gjorde susen. Givetvis ville hon dricka direkt ur flaskan och ni kan ju gissa hur bra det gick. Å andra sidan är det riktigt kul att bli blöt så Ester klagade inte.

Jag som sällan köper Icas egna varor har fastnat för det kolsyrade vattet. Gillar att smaken inte känns så konstgjord.

ester, 1 år, eller einar, 89?

Sedan ett par dagar tillbaka gör Ester en så himla rolig grej. Hon knäpper händerna bakom ryggen sen promenerar hon runt i lägenheten, varv efter varv. Hon ser verkligen ut som en gammal farbror och jag skrattar lika högt varje gång. Undrar sååå vad som försiggår i hennes söta lilla huvud...

det där med mitt & ditt

Ester älskar tekniska prylar. Tvn sätter hon på alldeles själv, radion ska helst vara igång hela dagen och våra mobiltelefoner går hon runt och snackar i för jämnan. Men hennes absoluta favorit är min Mac (såklart, lillan har ju ypperlig smak). När hon sätter sig bredvid mig i soffan tar det inte många sekunder innan hon sträcker sig efter datorn och liksom slajdar över den i sitt eget knä. Och hon gör det med en sådan självklarhet att jag faktiskt inte kan göra annat än skratta. Inombords alltså. Utåt sett är det "aj, aj" som gäller. Om det hindrar henne från att göra om samma sak sekunden efter? Inte det minsta. Hörde jag någon säga storhetsvansinne? OM hon har.

Nu är den här lilla raring min och bara min! Vad skulle jag kolla upp nu igen? Baby Einstein, var det visst...

B-a-b-y-e-i-n-s-t-e-i-n. Sådärja! Jag kan minsann skriva lika snabbt som mamma, om inte snabbare.

Hinner ju vila massor medan sidan laddar. Uppkopplingen här på landet är seg som kola.

det bästa med mörkret är alla ljusen

ester ♥ böcker

När jag var liten älskade jag trycksvärta och åt tidningar i tid och otid. Men böcker? De är ju heliga. Tyvärr verkar familjens sötaste gnagare vara av en annan åsikt, för se bara hur hon behandlar sin litteratur.

Suget efter det skrivna ordet verkar ha gått i arv och det är nästan så jag inte vill säga ajaj... Men bara nästan.

3 på 160 cm

Esters sömn har den senaste tiden inte varit vad den brukar. Hon har alltid sovit gott i sin spjälsäng, som sedan ett halvår tillbaka står i hennes rum, men nu duger ingenting annat än att ligga mellan oss. Det märks förresten även dagtid då hon helst sitter i mitt knä, alltid i sällskap av en otymplig leksak, än härjar runt på egen hand. Antar att det är mycket som händer i kroppen och knoppen för just nu verkar lillo behöva extra mycket trygghet och närhet. Och självklart får hon det! Samtidigt inser jag att det kanske är läge att köpa en större säng och bara omge sig av vääääldigt små prylar, för det är nämligen lite trångt om saligheten hemma hos oss. Men finns det hjärterum...

I mammas knä får det tydligen plats huuuuur mycket som helst...

gaaaaaaaaah!

Ni vet när man är så arg att man bara vill grina?

Det var jag tidigare idag.

Nu har jag samlat mig, men någon ska snart få veta att han lever.

Hantverkare alltså...

Update:

Okej, så han fick kanske inte direkt veta att han levde, hantverkaren.

Det var liksom ingen mening att skälla för skadan var redan gjord.

Istället deklarerade vi vårt missnöje och ringde sen upp chefen.

Sista ordet är ännu inte sagt, så fortsättning följer...

att mysa är så överreklamerat (tycker vår unge)

Det allra bästa jag vet är när Ester är precis nyvaken. Alldeles varm och med rosiga kinder brukar hon krypa upp i min famn. Det är kanske enda tillfället på hela dagen då man får gosa, så det gäller att passa på. En kort stund senare är det nämligen full fart. Hon går från 0 till 100 innan jag ens hunnit blinka.

Att ligga och dra sig är inte Lill-Es melodi. Så fort hon vaknar sätter hon sig upp, pekar på något och börjar babbla.

martina, jag skyndade & fyndade

Tack så mycket för tipset!

Ester älskar sin fina slinga.

Kram från härmapan Sandra.

köket på landet - ursprung vs halvtid

I en veckas tid har vi plöjt igenom Familjen Dafgårds frysutbud. Variation är inte att tala om när det gäller färdigmat, men vad gör det? Vi har ju äntligen påbörjat renoveringen av huset i Småland! Erik och bästaste svärfar är hjältar som fixar allt. Och när jag skriver allt så menar jag verkligen ALLT. Jag har nämligen fullt upp med att hålla reda på busiga Ester. Hon älskar byggdamm, vassa verktyg och farliga eluttag utan plasthölje. Jag älskar inte att hon älskar allt det, därför håller vi mest till på övervåningen som fortfarande är barnsäker. MEN. Det känns så himla konstigt att inte kunna hjälpa till. Samtidigt vet jag att min tid kommer. Snart är det ju dags för piffingen och då är det min tur att dra det berömda strået till stacken.

Som ni, trots den dåliga bildkvaliteten, kan se är plastmattan utbytt mot ett vitmjölkigt trägolv och taket är splitternytt.

Den tidigare inredningen är väck. Fönsterväggen ska tapetseras, skåp & 10x20-kakel med fasad kant ska monteras.

Förra vedspisen är ett minne blott. En smalare variant + ett vedfack ska få plats i hålet, sen ska hela alltet kaklas.

Dörren som gick ut i hallen har byggts igen. På den här väggen ska diskbänk, underskåp och hyllor skruvas upp.

på utvecklingsfronten har det hänt grejer

En gång i månaden är det fotosession hemma hos oss. Samma vägg, samma fåtölj, samma bebis. I början kunde hon knappt sitta upprätt. I bästa fall hann jag fyra av kameran en gång innan hon föll åt sidan. Så där som ostadiga små spädisar gör, ni vet. Ett år senare sitter hon fortfarande inte. Men inte för att hon inte kan, utan för att hon inte vill.

Ester, 2 månader vs 1 år. Hon är samma underbara lilla unge, men numera med ett gäng nya färdigheter i bagaget.

låt kalaset börja

den vackraste stunden i livet var den när du kom

jag var också på fest igår - skrikfest

Vi har varit bortskämda otroligt länge. Ester har sovit bra om nätterna ända sedan den gången på BB då hon var två dagar gammal, hungrig som en varg och min mjölkproduktion obefintlig (hej, ersättning). Jag är glad att det tog 11 månader för vår nästa uppesittarnatt att äga rum, det är jag, men idag är humöret verkligen inte på topp. Vi är båda två trötta och kinkiga. Gissar att grannarna inte är mycket piggare de heller.

man kan faktiskt spricka av stolthet

Idag gick hon. På riktigt. Inte som tidigare gånger då hon, mer eller mindre, kastade sig från punkt A till punkt B och samtidigt råkade få till ett steg eller två. Nä, hon GICK. Jag kunde tydligt se hur hon koncentrerade sig och först funderade på att sätta sig ner och krypa. Men istället satte hon ena foten framför den andra och tog 4 steg. Bara så där. Jag satt på golvet, klappade händerna, ropade hurra och grinade lite. Min unge, alltså. Hon gör mig toklycklig mest hela tiden.

bästaste bästa

Som ni kanske vet slutade vår förlossning i ett kejsarsnitt. Verkligen inget dramatisk sådant utan lugnt, sansat och väl genomtänkt (det sista tror jag visserligen att alla snitt är). Efter ett dygn av värkar kom vi liksom aldrig längre än 8 cm och att kämpa vidare hade varit lönnlöst. Lillan låg nämligen felvänd. När jag rullades in i operationssalen och Ester plockades ut ur min mage hörde jag läkarna säga att hon var en stor bebis med mycket hår. Men det jag minns bäst är att de vände sig till Erik med orden:

Denna lilla tjej kan du inte svära dig fri ifrån, hon är en riktig pappakopia.

Även på BB fick vi höra av en sjuksköterska att hon trodde jag fått fel barn med mig från förlossningen. Kanske inget man normalt bör säga till en nybliven och hormonpåverkad mamma, men vi fick bra kontakt så hon tyckte väl att hon kunde vara öppen och ärlig. Själv var jag road av kommentarerna för jag kände att det verkligen inte spelar någon roll vem hon liknar mest. Hon är här och hon är frisk var det enda jag tänkte.

Nu, snart ett år senare, är hon fortfarande mest lik sin pappa. Ibland ser jag det extra tydligt och känner då hur det liksom bubblar över av lycka inombords. De är ju så fina, mina två underbara E:n.

Uppspärrade ögon, öronen på tork och mössan högt på huvudet. Att dessa två hör ihop kan nog vem som helst se.