Idag gick hon. På riktigt. Inte som tidigare gånger då hon, mer eller mindre, kastade sig från punkt A till punkt B och samtidigt råkade få till ett steg eller två. Nä, hon GICK. Jag kunde tydligt se hur hon koncentrerade sig och först funderade på att sätta sig ner och krypa. Men istället satte hon ena foten framför den andra och tog 4 steg. Bara så där. Jag satt på golvet, klappade händerna, ropade hurra och grinade lite. Min unge, alltså. Hon gör mig toklycklig mest hela tiden.
Ester är fantastisk och skänker oss alla en massa glädje! Även om hon ibland är för långt bort... /Kram från Faster Elin
HURRA FÖR LILLA ESTER IDAG!! Vi älskar allihop det där lilla Pyret <3
Elin, det är alltför många mil emellan oss och det är himla trist, men jag lovar att vi ska ta oss ner till er så snart det bara går. Jag ska även anstränga mig och lägga upp fler bilder på bloggen. Dessa kan förhoppningsvis ta udden av den värsta Ester-abstinensen.
Många kramar till dig och Micke!
Mimi, jag stämmer in i hurra-ropen. De små pyttestegen är ju för söta!
Hurra för vår lilla solstråle som har börjat ta sina första steg den 1:a okt på dagen mormor kom till Sverige för 33 år sedan.
Nu är det bara att ta sig fram. Lycka till!!:)
Älskar dig så. <3
Härligt med dubbla firanden den 1 oktober.
Tack för igår, vi ses mer i veckan.
Puss! <3