Den 12/8-2006 var en oförglömlig dag. Vi pratar ofta om hur galet nöjda vi är med vårt bröllop. Påminner varandra om hur fantastiskt allting var. Alla nära och kära var på plats, maten var fenomenal, talen otroliga och festen... Herregud, vilken fest det blev! Vi dansade, skrattade och pussades ända fram till morgonen. Min klänning var då långt ifrån vit, men vad gör det? Tycker det är fint att man kan se på den hur roligt vi hade det. Och roligt har vi fortfarande. Men det bästa av allt är att det inte bara är vi två längre. Att Ester finns är absolut det underbaraste som hänt oss.
Gud vilken fin bild på er och vilken fin beskrivning på hur du känner. Jag måste nog genast skärpa till mig och uppskatta Jens lite mer. Vi har varit tillsammans 10 år...
Martina:
Det bästa med bilden är att den liksom bara hände. Jag höll i kameran och tryckte av och voilà! Snacka om mästerfotograf, tihi!
Alltså, det är ju inte alltid lätt att vara på topp. Kommer många gånger på mig själv med vara onödigt gnällig men har faktiskt blivit rätt bra på att säga förlåt. Det är viktigt tycker jag. Sen får man ju inse och acceptera att man är olika på vissa punkter och det är ok att det är så. Inte lätt det heller när man står i affären och har köpt en massa matvaror och så har E bara betalat för 1 plastkasse när det eg hade behövts 3. Han säger sig värna om miljön medan jag själv bara tänker på hur brödet och frukten blir till mos under mjölken... :)
Grattis till era 10 år tillsammans! Vi firade vår 10-årsdag i maj. Var ju rena ungdomen när vi träffades och nu...not so much. :D
Stor kram!