Att vara förälder är att vara en smula papegoja.
Vi snöar alltid in på det senaste som Ester har lärt sig.
När hon sa pappa kunde vi inte sluta fråga:
Kan du säga pappa?
Så upptäckte hon lampan och vi undrade:
Var är lampan?
Sen började hon vinka:
Ester, kan du vinka?
Nu när pussar är hennes nya grej kan vi inte sluta be om dem. Lillan är däremot inte så lättflörtad som man kan tro. Pussas gör hon bara när hon själv vill. Majoriteten av gångerna blir vi därför utan, men hon ger oss kalla handen på det roligaste sättet. Hon lutar sig fram, våra ansikten nuddar nästan vid varandra och vi tror att nu händer det, men så i sista sekunden vänder hon bort huvudet och skrattar! Så jäkla gulligt.
Underbara busunge.
Det syns tydligt när en puss är på gång. Ester gapar nämligen jättejättestort...
...innan hon bjuder på en riktigt blöt en! Att växa upp med hundar, katter och hästar har väl den effekten.
Farligt søt unge....
/Helena
Tack gullis!
Ser att du fortfarande är kvar i Danmark...
Börjar bli dags att komma hem, tycker jag. :)
Pussokram!
Åh, vad jag längtar efter den lilla sockertoppen! Kommer pussa ihjäl henne när vi ses! :)
Det bästa är att du säkert kommer få en puss tillbaka. :)
Vi är fler som längtar efter de blöta pussarna!
Hon är som Léon & Lang precis när man ska pussa dem så svänger dem med huvudet.
Men när man minst anar så kommer dem och pussar en rakt på munen till och med medan man pratar i telefon som Lang gjorde häromdagen på mig.
Det var så sött när han kom spontant.
Pussar i mängder!!!
Ja, Ester slickpussas också, precis som vovvarna.
Och jag håller med om att de spontana är bäst.
Nu är det inte långt kvar till vi ses. Härligt!
Många pussar till favoritmormor!