kan mamma få en puss?

Att vara förälder är att vara en smula papegoja.

Vi snöar alltid in på det senaste som Ester har lärt sig.

När hon sa pappa kunde vi inte sluta fråga:

Kan du säga pappa?

Så upptäckte hon lampan och vi undrade:

Var är lampan?

Sen började hon vinka:

Ester, kan du vinka?

Nu när pussar är hennes nya grej kan vi inte sluta be om dem. Lillan är däremot inte så lättflörtad som man kan tro. Pussas gör hon bara när hon själv vill. Majoriteten av gångerna blir vi därför utan, men hon ger oss kalla handen på det roligaste sättet. Hon lutar sig fram, våra ansikten nuddar nästan vid varandra och vi tror att nu händer det, men så i sista sekunden vänder hon bort huvudet och skrattar! Så jäkla gulligt.

Underbara busunge.

Det syns tydligt när en puss är på gång. Ester gapar nämligen jättejättestort...

...innan hon bjuder på en riktigt blöt en! Att växa upp med hundar, katter och hästar har väl den effekten.

CAPS LOCK

Sladdproblematiken är löst och jag kan andas ut. Det är konstigt hur typ 794 saker, som bara måste kollas upp på nätet, ploppar upp i huvudet sekunden efter att batterilampan slutat lysa. Och nu när jag har kontakt kan jag, för allt smör i Småland, inte komma på vad som var så viktigt. Tur är väl det förresten, för jag har fått konkurrens om datorn. Ester insisterar nämligen på att använda den mest hela tiden. Så numera får jag snällt vänta på min tur medan hon ockuperar maskinen.

Vad hon gör?

Trycker på en och samma knapp.

Om och om igen.

Gång efter gång.

I all evighet.

Nä, imorgon är det jag som sätter ner foten och visar vem som bestämmer!

Och skulle jag plötsligt börjar skriva alla texter med STORA BOKSTÄVER är det för att jag gillar det.

Det betyder alltså inte att lillan tagit över kontrollen och utnämnt sig till familjens överhuvud.

Ville bara förtydliga det.

antar att jag nu hinner läsa en bok (eller fem)

Laddaren till datorna (ja, den nya!) har precis gått sönder och batterinivån är så låg som den bara kan bli. Detta innebär att aktiviteten här kommer vara obefintlig till dess sladdproblematiken är löst. I bästa fall hörs vi i början av nästa vecka. I sämsta fall tar det mycket längre tid, vilket i så fall leder till att jag dör den stora livet-utan-ständig-uppkoppling-är-inget-liv-döden. Basånivet.

hon går! (visserligen med lite hjälp, men ändå)

när ester själv får bestämma

Att vara ute är det absolut bästa som finns. Varje dag finns det spännande saker att upptäcka. Virkeshögar ska bestigas, stenar ska plockas, gräs ska ätas... När det sen är dags att gå in blir lillan f ö r t v i v l a d. Bara vi närmar oss ytterdörren kommer tårar stora som femkronor. Hon har t o m börjat kasta nappen i ren protest. Just nu är det ganska charmigt, men det kommer komma en dag då vi tycker annorlunda. Det är vi helt säkra på.

Haha! Den här pyttelilla högen som pappa har plockat ihop kommer jag ju över i ett huj!

Eller vänta, gör jag? Eventuellt kommer jag bli tvungen att be om assistans.

Äsch, jag får nog meditera fram lösningen och göra Hunden eller vad katten den här övningen heter.

till mormor

första riktiga måltiden

Häromdagen var det vuxenmatspremiär för Ester. Hittills har hon bara fått någon sked av det vi haft på tallriken, men nu verkade hon minsann redo för en hel måltid. Så vi bjöd på korv stroganoff med makaroner och broccoliströssel. Lillan tog verkligen för sig och pillade, petade, tappade, smakade... Av minerna att döma var det hela riktigt spännande. Själv satt jag bredvid och upprepade tyst mitt nya mantra:

Det är ok med mat överallt.

Det är ok med mat överallt.

Det är ok med mat överallt.

Och vet ni? Det ÄR ok med mat överallt. Jag tror faktiskt jag har blivit kvitt min kladdfobi. Men det bästa är att Ester äter med sådan god aptit. Nu kanske hon är redo att lämna Hipp-burkarna bakom sig? Vi håller tummarna.

Vi introducerade skeden och den funkade fint. Att bita på. Maten slank istället ner med hjälp av nävarna.

Geggigt! Jag vet, detta är ingenting. Vänta till hon börjar äta...tomatsoppa. Men att kladda är att utvecklas, right?

Man kan ju undra om någon mat överhuvudtaget hamnade i magen. Men hon var himla nöjd efteråt, så det tror jag.

på landet händer det grejer

Vi har rätt länge velat ha ett stort bord på vår uteplats.

Har kikat på vad som finns ute i affärerna men inte hittat något vi gillar.

Så vi bestämde oss för att tillverkat det själva och så här i efterhand gick det ju finfint.

Här ser ni själv stommen. Den ska givetvis målas i samma svarta nyans som sitsen på de gröna stolarna.

Att tillverka formen och gjuta är lätt, men att förflytta resultatet är en annan femma. Tur det finns rejäla maskiner.

Up, up and away! Svärfar är bäst, så är det bara.

Ester undersöker smörjbryggan men störs av grävmaskinens framfart. Hon ser ut att undra hur det hela ska gå...

Det går jättebra! Själv är jag nyfiken på om maskinen kan ta sig in i trädgården. Det kommer bli tight.

Inga problem här heller. Erik har varit förutseende och gjort en tillräckligt stor öppning från början. Bra tänkt!

Det kanske ser ut som ingenting, men att måtta in bordet så det hamnar centrerat på underredet är lite meckigt.

Voilà, bordet är på plats och vi firar med bullar och saft. Nästa projekt är, som ni ser, att bredda trallen.

my bad

Det var minsann inte bara en bisse på gång i överkäken.

Nä, båda framtänderna har visst tittat ut.

Och vad 2+2 blir vet vi ju alla.

ester

Nu är det läggdags för dig, pluttis, men innan du somnar tänkte vi ta upp en sak. Det är nämligen så att kl 03.30 är det fortfarande n a t t. Då sover mamma och pappa och det vill vi gärna få göra minst ett par timmar till. Så nästa gång du, vid den tiden, får för dig att stå i din spjälis och hojta - tänk om. När du sen kommer över till vår säng föreslår vi att du är lugn och stilla. Stå helst inte och ryck i vår gavel eller banka på väggen. Klättra inte heller över oss en miljon gånger. Dra absolut inte i mammas näsa eller hår och peta helst inte din pappa i ögonen. Och lura oss för allt i världen inte att skratta genom att fejkskratta själv. Du vet ju att det är bland det gulligaste vi vet.

Är vi överens?

Bra.

Natti natt, söt.

fjärde bröllopsdagen

Den 12/8-2006 var en oförglömlig dag. Vi pratar ofta om hur galet nöjda vi är med vårt bröllop. Påminner varandra om hur fantastiskt allting var. Alla nära och kära var på plats, maten var fenomenal, talen otroliga och festen... Herregud, vilken fest det blev! Vi dansade, skrattade och pussades ända fram till morgonen. Min klänning var då långt ifrån vit, men vad gör det? Tycker det är fint att man kan se på den hur roligt vi hade det. Och roligt har vi fortfarande. Men det bästa av allt är att det inte bara är vi två längre. Att Ester finns är absolut det underbaraste som hänt oss.

vi har bromsat lillans framfart en aning

Äntligen! Nu kan vi torka svetten ur pannan och pusta ut lite.

Ester pustar också, men inte av lättnad. Något frustrerad står hon och skakar galler (så pass att bilden blev oskarp).

9 månader

Grattis, älskade lilla plutt! ♡

Du har visserligen mycket kvar att lära (vem har inte det?).

Men herregud, så otroligt mycket du redan kan...

Du kryper!

Du har sagt pappa.

Du säger mamma, men mest när du är ledsen.

Du dricker fint från söta pipmuggen (den utan öron).

Du reagerar när vi säger aj aj och vill att du låter bli något.

Du äter smörgåsar, rån är en favorit och avokado är du galen i.

Du har börjat tycka om all sorts mat och inte bara den från Hipp.

Du tackar aldrig nej till frukt, honungsmelon tycker du är en höjdare.

Du reser dig upp mot allt du når, trappan och elementen är bäst hittills.

Du har en viss förkärlek för glasögon, allra helst de som sitter på mammas nos.

Du tycker verkligen om cd:n med Ester-låtar och skrålar med så gott det bara går.

Du har kommit över ditt ogillande för gräs och ni är nu så goda vänner man kan bli.

ester fortsätter odla sitt hästintresse och hälsar att sådana som finns under huven är minst lika spännande som de fyrbenta

Far & dotter i lilltraktorn. Det är lite läskigt med allt brummade, men är pappa bara med går det rätt bra.

Lill-E & Stor-E på väg bort till farfar Våge som gräver en stor grusplan på baksidan av verkstaden.

Jaha, här vilas det minsann på jobbet!

Tur farfar satte sig vid spakarna då lillo är lite väl kort i rocken för just denna maskin.

Men titta på går ju alldeles finfint och spänningen är stor när skopan borrar ner sig i marken.

när man minst anar det

Senaste nyheterna på Ester-fronten...

♡ Hon säger mamma. Ja, det gör hon. Eller, gör hon? Äsch, jag väljer att tolka det till min fördel, så mamma it is. Tidigare har hon mmmaaammmaaammmaaammm:at åt allt och alla men nu verkar hon säga mamma och mena just mig. Jisses. Coolt är bara förnamnet.

♡ Pytto har numera 3 tänder, det tog jag reda på the hard way. Hon hade ingen i ovankäken för en vecka sedan så idag fick jag för mig att känna efter om någon var på g. Samtidigt passade lilla krokodilen på att smälla igen käftarna och mitt pekinger satt fast i det vassaste skruvstäd man kan tänka sig. AJ! Men med ytterligare en bisse är lillan ett steg närmare det förlovade vuxenmatlandet made of falukorv, köttbullar och himmelska räksmörgåsar. Härligt!

Nästa gång det är fikadags kan Ester TreTand hoppa över de obligatoriska majskrokarna...

...och istället hugga in på en ljuvlig räkskapelse följt av mjukaste morotskakan med godaste toppingen.

10 min med ester (sen är hon vaken 10 tim till)

Att klättra på möbler är skojigt och gästsängen är sådär härligt studsig och kan hoppas på i all oändlighet.

Väl nere på golvet smiter lillan så fort tillfälle ges och struntar blankt i att mamman ropar stopp, stopp, stopp!

När hon känner för det tittar hon ut och undrar vad all uppståndelse egentligen handlar om?

I samma veva säger hon på skarpen till sin jobbiga mamma att minsann låta henne vara ifred!

Och resultatet av att få vara ifred är smutsiga fötter och ännu smutsigare händer (men ett härligt glatt ansikte).

lillplutten feat. världens mesta branta & farliga trappa (jo, den ÄR det! hysterisk? jag? inte alls!)

det ska synas att man är hästintresserad

lilla ryttarinnan palmqvist

Vet ni, Ester har blivit hästbiten. Nu menar jag inte biten som i nafsad på utan snarare förtjust i de vackra djuren. Häromsistens räckte det inte att stå vid sidan om och titta på. Lillan blev nöjd först när hon fick sitta upp på supersnälla pållen. Det kanske inte syns så väl i videon men hon var mäkta glad där på hästryggen och i faster Elins trygga famn.