Inatt sover inte Ester inne hos oss utan i sitt alldeles egna rum.
Hon tycks ta det med ro och sussar sött under den skira sänghimmeln.
Själv lider jag av separationsångest och har kikat på lillan 247 gånger.
Erik menar att hon klarar det fint, hon börjar faktiskt bli stor.
Men hon är absolut inte stor, hon är liten.
Och är man liten sover man inte ensam.
Hur ska nu detta gå?
Jag är ju inte redo...
Jag var inte ens redo den dagen ni flyttade hemifrån, mitt hjärta blöder fortfarande.
Det är tur att ni själva tog det första steget.
När Ester vill ha sällskap får hon komma och tillsamans med Lèon sova hos mormor precis när hon vill!!!
Pussar & kramar
Flytta hemifrån? Det vill jag inte ens tänka på. Känner i så fall att jag är rätt nöjd med att ha henne sovandes i rummet bredvid, hihi.
Puss gulliga Mamy!
Fast vi har flyttat så är vi ju rätt nära ändå.