härliga högtid

Vi tillbringade större delen av midsommarafton utomhus. Gick bort till Rönninge by och kikade på fina stången. Mumsade på vår medhavda picknick i det vackra vädret. Sen dansade Ester och mormor till Prästens Lilla Kråka och slutligen åkte vi hem till mamma på sillmiddag. En härlig dag helt enkelt. Och det bästa av allt. Inte en enda droppe regn.

Hoppas ni alla hade det lika mysigt som vi!

Jordgubbarna var dagens höjdpunkt för minsta midsommarfiraren. Hon kunde inte få nog.

underskatta aldrig pytto

Att ligga i eget rum gick ju hur bra som helst.

Lillan slumrade gott och vaknade glad och utvilad.

Hon verkade inte ha några problem att vara utan oss.

Så ikväll ska jag göra som resten av familjen - sova.

men hon är ju så pytte

Inatt sover inte Ester inne hos oss utan i sitt alldeles egna rum.

Hon tycks ta det med ro och sussar sött under den skira sänghimmeln.

Själv lider jag av separationsångest och har kikat på lillan 247 gånger.

Erik menar att hon klarar det fint, hon börjar faktiskt bli stor.

Men hon är absolut inte stor, hon är liten.

Och är man liten sover man inte ensam.

Hur ska nu detta gå?

Jag är ju inte redo...

ibland blir det inte som man tänkt sig

Häromdagen upptäckte vi att Esters lugg vuxit sig väldigt lång. Den hängde ner i ögonen och det var rätt uppenbart att lillo störde sig på stråna. Hår är inte alls min grej, men vad gör man inte för det finaste man har? Jag bad därför Erik hålla barnet och tog själv ett stadigt grepp om saxen. Ganska snart hanterade jag det vassa redskapet som självaste Björn Axén. Händerna flög fram över håret, fingrarna var så flinka och precisa, jag var på topp när...AJ, FÖR BÖVELEN!! Ett klipp i fingret spräckte min hybrisbubbla och pottfrisyren jag fått till gjorde inte mycket för självförtroendet. Esters mostrar tröstade och sa att hon minsann ser ut som en filmstjärna. När jag sen fick höra vilken förstod jag att det inte var menat som en komplimang. Ah, den där underbara syskonhumorn...

Ester Palmqvist eller Jim Carrey? Vissa familjemedlemmar har svårt att se skillnaden...

rapport från lilla träningscoachen

Planka är det hetaste på träningsfronten har jag hört. Inga konstigheter. Plättlätt.

Fungerar i alla väderstreck. Just nu står jag åt...eh...öster? Får nog fråga pappa.

All träning har visst gjort mig trött. Måste. Sova. Nu. Tur att kameran inte är på.

Nämen... Mamma, tog du kort när jag "vilade"? Jag säger bara en sak. R-a-d-e-r-a.

trädgården - både fascinerande och fasansfull

Vi är på landet och det mesta utomhus är så otroligt spännande.

Ester har upptäckt träden, fåglarna, blommorna...

Men det finns ett jobbigt element.

Någonting hon inte alls gillar.

Hennes fiende nummer ett är:

Håll i er.

GRÄSMATTAN.

Vi lägger oss i gräset och det börjar rätt bra. Ester är avvaktande men nyfiken.

För att kunna studera underlaget ställer hon sig i krypposition - för första gången.

Sen försöker hon undvika alla tusen strån genom att hålla upp en arm i taget...

Men ganska snart går det upp för henne.

Att det inte går att komma undan allt det gröna.

Då bryter hon ihop och börjar gråta som aldrig förr.

(Det har jag ingen bild på eftersom det kändes viktigare att trösta än fota.)

Nu har hon fått nog och vill inte veta av gräset mer utan bara vara hos pappa.

Flyga räddningshelikopter får henne alltid på gott humör, så det får hon göra.

Dags att vila igen - utan gräskontakt. Lill-E är nöjd.

kärlek

Som vi älskar den här ungen.

Varje liten millimeter är perfekt.