Det slog mig att jag, sedan Ester föddes, mest tagit kort på enbart henne. Eller på henne och Erik. Eller henne och resten av släkten. Själv har jag gömt mig bakom kameran. Så igår bestämde jag mig för att göra någonting åt saken. Vill ju inte att flickebarnet ska undra var mamma höll hus under hennes första månader i livet.
Är dock inte helt nöjd med resultatet. Nästa gång ska jag försöka få med mitt ena öra. Hakan är också rätt snygg och bör få vara med på lite mer än bara ett hörn. Dessutom kommer jag nog bjuda på båda mina ögon. Tror faktiskt det kommer göra susen.
Hörde jag någon säga fjärrutlösare?
Känner igen det där, här hemma är det även jag som tar alla bilder. Så fin blogg du har, jag tackar så mycket att jag får ta del av ditt liv med en supersöt Ester =) Kram Martina
Heeej Martina!
Tack för alla dina gulliga kommentarer! Klart du får följa mig och Ester! Det är faktiskt mycket din förtjänst att jag tagit upp bloggandet igen. Ska försöka uppdatera min sida lika flitigt som du gör din. Har liksom insett att ju mer man skriver desto mer vill man skriva.
Stor kram!