Det är tuffa tider här i förorten. Utanför våra fönster har målare parkerat sig och det är inte helt lätt att vara sig själv när någon står och tittar in. I fredags blev jag tagen på bar gärning. Låg på soffan och tittade på magen (lillan körde ett träningspass) när jag plötsligt hörde knackningar på fönstret. En smilande man med penseln i högsta hugg vinkade glatt. Helt paralyserad satt jag kvar och bara gapade innan jag lyckades dra åt mig en filt och vira den runt min halvnakna kropp. Ett meddelande om att jag skulle ha åskådare på första parkett hade inte varit helt fel.
Idag var jag desto mer förberedd och försökte verkligen undvika den typen av pinsamheter. Drog därför igen gardinerna när jag skulle byta om men det hjälpte föga. Upptäckte nämligen att målaren nu hade klättrat in på balkongen vilket gav honom full insyn ur en vinkel jag inte räknat med. Och där stod lilla jag, i bara mässingen, och drog på mig mina underkläder...
Men nu mina vänner är showen över. All påklädning kommer hädanefter ske in the room with no view, nämligen toaletten. Believe you me.
