en riktigt god jul önskar vi er alla

sjukstuga - igen

Ester kräktes igår kväll.

Upp kom hela middag och lite till - minst.

Sen blev hon supervarm på nolltid.

Feber igen, stackars liten...

Nu på morgonen har hon försökt vara på topp men orken räcker inte till.

Så vi har bäddat ner oss i soffan och laddat datorn med Baby Einstein.

Vällingen är uppdrucken och vattenflaskan är påfylld.

Vindruvorna är sköljda och napparna står uppradade.

Allting är precis som Lill-E vill ha det.

Inte utan dig, och dig, och dig... Så här är det allra mysigast att somna. Omgiven av så många nappar som möjligt.

sjukstuga

Lillan har, sent omsider, fått sitt 1-årsvaccin och efter det var hon verkligen inte piggelin. Febern smällde till och först idag, 2 dygn senare, mår hon fint igen. Mat har inte varit en favorit trots att jag lockat med sådant hon tycker extra mycket om. Vätska har däremot inte varit några problem att få i henne. Vällingen fick visserligen ett svalt mottagande men så plockade jag fram bubbelvattnet och det gjorde susen. Givetvis ville hon dricka direkt ur flaskan och ni kan ju gissa hur bra det gick. Å andra sidan är det riktigt kul att bli blöt så Ester klagade inte.

Jag som sällan köper Icas egna varor har fastnat för det kolsyrade vattet. Gillar att smaken inte känns så konstgjord.

ester, 1 år, eller einar, 89?

Sedan ett par dagar tillbaka gör Ester en så himla rolig grej. Hon knäpper händerna bakom ryggen sen promenerar hon runt i lägenheten, varv efter varv. Hon ser verkligen ut som en gammal farbror och jag skrattar lika högt varje gång. Undrar sååå vad som försiggår i hennes söta lilla huvud...

det där med mitt & ditt

Ester älskar tekniska prylar. Tvn sätter hon på alldeles själv, radion ska helst vara igång hela dagen och våra mobiltelefoner går hon runt och snackar i för jämnan. Men hennes absoluta favorit är min Mac (såklart, lillan har ju ypperlig smak). När hon sätter sig bredvid mig i soffan tar det inte många sekunder innan hon sträcker sig efter datorn och liksom slajdar över den i sitt eget knä. Och hon gör det med en sådan självklarhet att jag faktiskt inte kan göra annat än skratta. Inombords alltså. Utåt sett är det "aj, aj" som gäller. Om det hindrar henne från att göra om samma sak sekunden efter? Inte det minsta. Hörde jag någon säga storhetsvansinne? OM hon har.

Nu är den här lilla raring min och bara min! Vad skulle jag kolla upp nu igen? Baby Einstein, var det visst...

B-a-b-y-e-i-n-s-t-e-i-n. Sådärja! Jag kan minsann skriva lika snabbt som mamma, om inte snabbare.

Hinner ju vila massor medan sidan laddar. Uppkopplingen här på landet är seg som kola.